Mindfulnessgurus, coacher och mentala tränare understryker ofta vikten av att ta kontroll över sina tankar och tänka ”rätt”.  Fitnessgurus, personliga tränare och diverse hälsopedagoger pratar å sin sida om kosten, att fylla på med rätt energi och bränsle. Igår blev jag kostsamt påmind om vikten av att både tänka och tanka rätt, när jag plötsligt fyllt hela min dieselbil med bensin…

Igår var det 1 december. Dagen då jag skulle påbörjat en julkalenderliknande ansats med inlägg på min blogg (som slumrat i ett par år). Jag hade bestämt mig för att gå med i en blogg-utmaning fram till jul för att få lite styrfart och inspiration. Klockan 8 varje morgon skulle en ny utmaning komma varpå det fanns 24h för genomförande. Min plan vara att lägga en bit av min lediga eftermiddag på detta. Jag körde hem från kontoret för att fortsätta några avslutande möten hemifrån efter lunch när bilen varnade för att bränslenivån var låg. Då jag ändå skulle hämta ut ett paket på macken hemmavid passade jag på att lösa båda sakerna lite snabbt och effektivt. Jag sätter i kortet i automaten, knapprar in koden, sätter in tankmunstycket i bilen och rasslar in i butiken för att hämta paketet. Slänger paketet i bagaget och lyfter ut det gröna munstycket. Vänta nu, det gröna munstycket!?! Jag har en dieselbil och det skall vara ett svart munstycke! I normala fall står jag likt en tennisåskådare och blickar fram och tillbaka mellan pumparna ett tag för att försäkra mig om att jag väljer rätt. Nu gick jag på rutin. Fel rutin. Eller snarare rätt rutin fast för länge sedan. En gammal vana.

För att göra en lång historia kort blev det att ringa (först en lätt förebrående make) vårt assistansbolag och därefter alla dem jag skulle haft möte med de närmsta timmarna. Sedan var det bara att vänta. På (den förebrående makens) skjuts och bärgaren. Väl hemma sätter jag mig i ett möte och halvvägs in ringer skolan. Min son har skurit sig och behöver komma till sjukhus för närmre kontroll. Jag ursäktar mig och avslutar mitt möte och ringer (igen) till maken som (igen) också måste avbryta sitt jobb för att hämta upp mig. Efter lite logistik har vi en bil till och kommer till skolan för att hämta upp och fördela syskon mellan hem och sjukhus.  

På sjukhuset är det väntetid och summa summarum är vi hemma för kvällen strax innan 20:00 och kvällsrutinen tar vid. När den är klar är jag inte ett dugg i bloggarläge. Jag sover bredvid vår 4-åring.

Min blogg har också sovit ett tag nu men är planen att ta nya tag. Det är en dag senare än planerat (nästan två då det snart är midnatt). I mitt ”tidigare jag” hade jag lätt kunnat lägga ner planen efter som det inte blev som det var tänkt. Visst, det skaver lite att inte starta den första dagen i månaden…och hemsidan är ju inte ens förberedd för en tittarstorm (säger en liten röst och himlar ironiskt med ögonen). Men om det är något jag lärt (och fortfarande lär) mig i processen att våga ta plats, så är det att inte låta tankar om hur bra saker och ting ”borde” vara ta över inspirationen. De tankarna håller dig tillbaka. Får dig att tveka. Ifrågasätta. Avvakta och skjuta upp.

Jag kallar den kritiska delen av mig för perfektionisten. Och hon har funnits med mig i många år. Hon är plågsamt skeptisk och jag försöker nu hålla henne i schack medan jag gör detta inlägg. Hon sitter och luntar på orden jag skriver och säger att ingen ändå kommer att läsa. Hon tänder små flammor av tvivel om att de som, mot all förmodan, skulle läsa kommer inte att gilla det. Hon muttrar att inlägget inte är sammanhängande och att jag borde ha tänkt igenom det här lite mer. Till minstingens skaffat någon form av struktur innan jag skrev. -Är du ens på samma tråd som du började skriva om längre, undrar hon trotsigt? Jag tvekar en aning men känner samtidigt att, – Ja, det är jag faktiskt! På det stora hela.

För på samma sätt som det är sjukt kostsamt att tanka fel bränsle i en motor så kostar det väldigt mycket på självkänslan att tänka fel tankar. Och om du inte är närvarande när du väljer bränslepump så kan det stå dig dyrt. Precis som valen du gör i livet. Är de inte medvetna så kan du hamna långt ifrån där du vill vara. Så kära läsare, som ändå läst detta lätt fragmentariska inlägg, tänk och tanka rätt. Det är du värd! Ge inte din inre glödande kritiker luft och bränsle, då går dina intentioner och planer med stor sannolikhet upp i rök.

Och det här, kära du, det var min lucka 1.

Kram

Gillar du detta inlägg så följ  Starman Communication | Facebook eller KristinStarman | Instagram så får du fler tankeväckande poster i ditt flöde.