Alltid 50% på alla nybesök för coaching!

+46 0704 06 66 81

Det sägs vara bättre att fokusera på det man har istället för det man inte har. Så nu sitter jag här och fokuserar på min tennisarm, min bettskena och min sömnbrist…

Jag fick ett skämt på detta ämne berättat för mig som barn. Om en flicka som var så besviken över att hennes syster var favoriserad av föräldrarna. Att systern var älskad mest. Flickan visste detta säkert då hennes syster alltid fick så mycket saker. Hennes syster hade minsann fått både hålfotsinlägg, tandställning och glasögon. Men själv fick hon ingenting.

För många år sedan satte den teatergrupp jag var aktiv i upp en pjäs av Jonas Gardell. ”Helvetet är minnet utan makt att förändra” hette den och handlade också om två systrar. Som båda kände sig oälskade och som om en andre alltid haft det så mycket bättre. Nu var de vuxna och stod inför sin moders dödsbädd med sin bitterhet och ångest.

”Häromdagen hittade jag mitt födelsebevis. Vad bra tänkte jag. När jag kommer upp till himmelen ska jag drämma det i bordet hos Gud och kräva pengarna tillbaka”

Ungefär de dessa orden bildar inledningen till pjäsen och summerar faktiskt pjäsen på ett ganska bra sätt. För allt som pjäsen går får man en förståelse för hur de båda levt sina liv och sneglat på den andra. Ingen har levt det liv de innerst inne önskat eller inte av rätt anledningar. Och nu är det gamla känslor och minnen som håller deras sinnen fångna.

Pressbild inför “Helvetet är minnet utan makten att förändra” av Jonas Gardell

Det här är ett ämne som är längre än ett blogginlägg men hur många historier har du inte hört om folk som en dag säger stop och börjar om. Lämnar familj och barn eller överger alla sina år av akademiskt slit och efterföljande välbetalda jobb för att man slutligen insett att det inte var det de ville. Att det var någon annan som velat det för dem. Eller att de trott att det var så man ”borde” göra för att det var den kloka och ”rätta” vägen. En bild eller uppfattning oftast präglad av uppväxten och omgivningen. En prägling som kan ställa till mycket oreda i form av psykiskt eller fysiskt stress. För någonstans vet du vad du egentligen vill. Vad DU vill med DITT liv. I alla samtal jag har haft med mina klienter är det aldrig någon som inte haft sina egna svar. Jag har dem rakt inte. Jag bara hjälper svaren fram genom att ställa rätt (och ibland ganska provocerande) frågor. Det jobbigaste är oftast att inse att det är upp till dig själv. Att säga till sig själv att det är JAG som har ansvaret för hur MITT liv ska bli. Jag är inte är barn längre och det som hänt är historia. Det är igår. Idag är idag.

Och du är bara idag och just nu. Det är idag du bestämmer vad du ska bli imorgon. Hur ditt liv ska se ut imorgon. Eller som Kay Pollak sagt:

”Idag är första dagen på resten av det liv du har kvar”

Så vad bestämmer du när du sitter där med sammanbitna tänder och sömnbrist och stirrar på allas pastelltonade Instagramkonton? Är det bara att byta kaffet mot örtte och införskaffa ett tyngdtäcke, eller är det en större förändring som krävs?

Är det någon som känner igen sig i situationen? Alla ni med tennisarm räck upp handen! Aj! Nej, ok… andra handen! 😉

Gillar du detta inlägg så följ Starman Communication | Facebook eller KristinStarman | Instagram så får du fler tankeväckande poster i ditt flöde.