Inspirerad att lära mig crawla anmälde jag mig till en intensivkurs för vuxna. Jag funderade på om jag skulle vara äldst och sämst. Kom över mig själv genom att fokusera på varför JAG och folk i allmänhet anmäler sig till en nybörjarkurs: För att lära sig något
Så det blev 1h i 5 dagar där jag i strävan att flyta, andas OCH ta mig framåt brottades med flera av fysikens lagar. Men inspirerad att lära mig mer anmälde jag mig till fortsättningen.
Började fundera igen. Mest på om jag skulle vara sämst. Jag hade ju rent krasst bara simmat 5h! Kom åter över mig själv genom att fokusera på varför folk och JAG går en fortsättningskurs: För att fortsätta LÄRA
Så kampen med fysik och självkänsla började igen. (Jag har aldrig haft renare bihålor än de första 2-3 gångerna.) Jag frågade tom coachen om jag borde byta grupp.
-Du kommer ikapp, sa hon kort (utan notis om mitt stackars bekräftelsebehov). Så jag kämpade på. Skaffade näsklämma, öronpluggar och fenor och övade. Pendlade mellan euforin i den meditativa rytmen från andningen och armtagens swosch när det funkade och frustrationen i kramp, immiga glasögon, andnöd och kallsupar.
Men coachen hade rätt, jag kom ikapp! Jag är fortfarande inspirerad och vill mer! Även om passet blir 6:00 en måndag! 🤩
Hitta inspirationen i det du gör!
Gillar du detta inlägg så följ Starman Communication | Facebook eller KristinStarman | Instagram för fler tankeväckande poster i ditt flöde.
Senaste kommentarer