I garderoben hänger paljettklänningen orörd sedan nyår förra året. Antalet tillfällen du sminkat dig (på riktigt) sedan mars går nästan att räkna på handens fem fingrar. Pyjamasbyxan har blivit den vedertagna underdelen till hemmakostymen och mysbrallan är det nya trendplagget 2020. Var tusan är glamouren?

Människan är en social varelse. Vi behöver umgås. Jag vet att alla inte håller med men i grund och botten är vi programmerade att ingå i en flock. Tillhöra. Utöver att fylla sin funktion i det sociala systemet vi ingår i. Tempot och intrycken vi möter dagligen i dagens samhälle är inte precis som på stenåldern och farorna är annorlunda. Stressfunktionen är dock densamma. En av dem som förklarar allt det invecklade som hjärnan och signalsystemet innebär på ett pedagogiskt sätt är Anders Hansen och jag tipsar om att läsa i alla fall någon utav hans böcker. Det hjälper oss att förstå oss själva än lite mer.

Många av oss såg nog Covid-19 och hemarbetet som ett välkommet avbrott i den stressiga vardagslogistiken. De introverta jublade. (Tyst och för sig själva, såklart.) Tills vi alla insåg hur länge detta kunde hålla på. Detta inlägg kommer inte handla om pandemin i sig utan om hur ovissheten tär på våra psyken. Du kan stå ut med ganska mycket så länge du vet att det finns ett slut på det. Du kan stå ut med en ansträngande och intensiv jobbperiod när du vet att det bara är till deadline av projektet. Du kan springa och kämpa på när du vet hur många kilometer du har kvar till mål. Du kan stå ut med smärtan i en förlossning när du vet att det bara är 3-5 krystningar kvar. Men när du befinner dig i en situation som du inte trivs i och du inte vet hur länge du måste ha det så, då skapas oro. Ångest för vissa. Vi förstår varför det är som det är. Vi förstår vad som behöver göras. Men det finns inget tydligt slut och det påverkar oss. Några vanliga strategier när vi upplever ovisshet, oro eller stress är att söka stöd och närhet hos vänner och familj eller skapa struktur genom att planera. Inget av detta fungerar optimalt nu. Så vad gör vi när frustrationen sätter in?

En viktig del i den mentala uppstyrningen är att titta på VAD du vill som du inte kan eller får just nu och se alternativen. Ok, du kan inte äta ute just nu. Vad kan du göra istället? Du kan inte krama dina vänner. Vad kan du göra istället? Du kan inte resa till värmen just nu. Vad kan du göra istället? Och i samma veva titta på VARFÖR du vill göra dessa grejer. Vad är det du saknar egentligen? Hur kan du få det behovet tillgodosett?

Om ovissheten är vår ovän kan vi försöka skapa trygghet och visshet genom förutsägbarhet. Som i Psykosyntesen (som jag utgår ifrån i mitt coachande) fokusera på det som faktiskt fungerar. Det som vi VET och det vi KAN räkna med. Jag vet att jag kommer jobba imorgon. Jag vet att vi kommer kunna äta både frukost, lunch och middag imorgon och alla kommande dagar. Jag vet att jag kan ringa vänner och familj. Jag vet att jag kan gå min promenad. Jag vet att barnen kan leka i trädgården. Basala saker kan tyckas men om fokus ligger på dessa saker och hur du kan utveckla just dem, så hjälper du dig själv till en mer harmonisk situation.

I mitt fall, nu när pyjamasen upplevs som ett allt mer naturlig och mångsidig all-around-plagg som mycket väl fungerar vid inlämning på förskolan eller för en sväng till affären, är det vardagspiffet och minglet jag saknar. Jag suckar lite åt paljettklänningen i garderoben och drar plikttroget på mig lite rouge inför dagens första videokonferens. Borstar bort lite smulor från tröjan och pillar bort tandkrämsfläcken strax nedanför bröstet och sätter på kameran. Jag häller upp ett glas fräsande mineralvatten och föreställer mig att det är ett glas porlande prosecco och att mötet är förminglet till årets grymma julfest… 😉

Gillar du detta inlägg så följ  Starman Communication | Facebook eller KristinStarman | Instagram så får du fler tankeväckande poster i ditt flöde.