Alltid 50% på alla nybesök för coaching!

+46 0704 06 66 81

”Hur svårt ska det vara att sitta still och INTE röra varandra så att vi kan ta EN jäkla bra bild?, skriker den upprörda föräldern med högrött ansikte till sina barn (utklädda till pepparkakor och tomtenisse) som plötsligt kommit av sig i sitt stojande framför granen. Tycker ni att det blir roligt såhär, eller? Känns det här roligt? Att jag står och skriker på er? Inte sjutton kommer ni att le fint nu! Eller hur?!?”

Det här var min morgon häromdagen. Det var luciafirande på skolan och barnen hade satt sig framför granen för en bild att minnas till och att skicka som julhälsning till diverse släktingar, som vi i dessa tider inte sett på länge (och som alltid skickar julkort till oss). Jag hade instruerat de äldre att fokusera på att le och inte peta på någon. Den yngste…ja, där bara hoppades jag på ett mirakel. Till min förvåning var det den yngste som skötte sig bäst. Log glatt och satt still. Men de andra…

–  Kan ni sitta på linje. Lite längre fram. Nej, inte du. Så ja…nej inte så långt! Backa. Nej, inte allihopa. Ok, skit samma. Sitt still nu då. Lite närmre varandra. Nej! Inte dra i varandra. Bra, sitt så nu. Kan ni hålla om varandra. Nej, inte trycka ner. Du, sluta häng på din lillebror. Tack. Åsså, sträck på er. Bra, ner med hakan lite nu. HAKAN, inte hela huvudet. Tack. Och så le.

”Klick”

– Fint! Fasen nej, det blev suddigt. NEJ, sitt kvar du får INTE titta på bilden nu. Jag behöver ta ett par till. Sätt dig igen. På samma ställe. Men snälla, ni! Sluta hänga på varandra! Titta hitåt…hallåååå!! Jag har ju bett er… Kan vi inte bara göra detta nu? Ni måste äta frukost snart och vi har inte tid med trams. Hallååå! Men vaff…

– Hur svårt kan det vara, att ta en jäkla bild?!?

Till slut kom ovan nämnda harang och chansen till årets julbild var borta. Jag visste det. Jag hade förstört det. Tröttheten, stressen och prestationen tog mig och jag tappade det. Jag skickade ungarna till frukost och började gråta. Barnens skuldfyllda ögon slungade mig tillbaka till barndomen när mitt och min brors agerande fick vår mor eller far att tappa fattningen. Det var ju aldrig meningen. Vi skojade ju bara med varandra.

Men det är ok. Barn mår i regel inte dåligt av att i övrigt trygga föräldrar tappar det emellanåt. Det är mänskligt. Däremot kan det bli tokigt om man inte pratar om det efteråt. Något som jag fastnade för i min coachutbildning är NVC (non violent communication) och jag vill dela med mig av en modell som många gånger hjälpt mig identifiera mina känslor och behov, för

alla känslor är tecken på behov som inte är tillgodosedda.

Läs gärna den meningen igen. För om du har dina känslor och behov klart för dig så kan du presentera dem på ett konstruktivt sätt för din omvärld och få hjälp. I mitt fall kunde jag, när jag lugnat mig, gå tillbaka till mina (l)ju(v)liga barn, be om ursäkt och förklara utan att lägga skulden på dem. Bara ta fullt ansvar för mitt eget beteende och behov.

Ungar. Förlåt för att jag skrek på er.
När jag ser er stoja och göra tvärt om mot vad jag ber er att göra så känner jag mig stressad, besviken och ledsen för jag har ett behov av att vi lyssnar, respekterar och hjälper varandra. Jag är stolt över er, ni är fina och det känns viktigt för mig att få en bild på er. Jag skulle också vilja visa uppskattning till tant Berit, mormor och farmor som inte får träffa oss nu. Så jag skulle vilja be er att vi efter skolan försöker igen och då med mindre stoj. Kan ni gå med på det?

Det kunde de. De dumma känslorna var borta och på kvällen tog vi en ny bild. Eller egentligen flera. För de satt väldigt stilla och såg naturligt glada ut. De hade förstått sin del i projektet. De förstod att det var viktigt för mig och att DE var viktiga för att vi skulle lyckas och de VILLE hjälpa till. De fick sitt varför. Precis som du och jag (privat eller i jobbet) behöver motiveras att göra något. Fundera på saken. Hur fungerar kommunikationen i dina relationer eller arbetslag? Hur kommunicerar du dina behov och vad har du för pepparkakor eller nissar att tampas med i ditt liv?

Jag hoppas att du haft en fin lucia! 🙂

Gillar du detta inlägg så följ Starman Communication | Facebook eller KristinStarman | Instagram för fler tankeväckande poster i ditt flöde.